Bladmögel

Biologi.    

Bladmögel orsakar stora skador på stjälkar och blad vilket sedan sprider sig till knölarna, där det orsakar brunröta. Övervintring sker i infekterade knölar. När potatisen gror växer då mycelet in i groddarna och kommer upp på stjälkar och bladskaft. Där bildas sporangier som sprids över stora områden med vinden. Sporangierna bildar sedan zoosporer som infekterar plantorna i det nya fältet.
Vid infektionen bildas mycel som vid fuktigt och varmt väder breder ut sig på bladet, detta är det vita luddet man ser på undersidan av bladet mellan frisk och död vävnad. Mycelet producerar sedan sporangier som sedan för smittan vidare. Mycelet och sporangierna kan sedan infektera knölarna om det följer med vattnet ner till dem eller om de får kontakt med knölarna vid upptagningen, där orsakar de sedan brunröta.

 Senaste tiden har det varit en del diskussion om sexuell förökning och marksmitta. Bladmögel finns i två typer nämligen A1 och A2. A1 har funnits i Sverige sedan mitten på 1800- talet medan A2 inte kom förrän på 80- talet. För att man skall få sexuell förökning och marksmitta måste bägge dessa typer finnas och få kontakt med varandra, vilket har skett i enstaka färskpotatisodlingar på bjärehalvön.

Det finns två stora problem med denna typ av smitta:

1. Sexuell förökning kan ge större genetisk variation, vilket gör att svampen lättare kan anpassa sig till olika preparat och sorter.
2. Svampen bildar oosporer som gör att svampen kan överleva i marken. Dessa kan starta en infektion så fort betingelserna är de rätta. Detta medför att smittan kan uppträda mycket tidigare. Detta har man nu konstaterat i vävtäckta odlingar där rätt temperatur och fuktighet för svampen uppnås mycket tidigare. Ett annat problem när smittan kommer från marken är att blad eller stjälkar närmast marken smittas först, vilket gör det svårt att komma åt att behandla med kontaktverkande preparat. Skräckscenariet är att knölarna skulle bli smittade redan i jorden.

  Tabell 1. Bladmögelsvampens miljökrav    

Bekämpning.    

Bladmögel måste bekämpas förebyggande, därför finns ingen bekämpningströskel. Behovet bestäms beroende på temperatur, luftfuktighet, sort och andra smittkällor t.ex. tidigare och obehandlade odlingar i närområdet. Första behandlingen bör man dock göra innan blasten sluter sig i raderna, då med ett kontaktverkande preparat. Om man av någon anledning inte kan behandla förrän raderna slutit sig bör man använda ett systemiskt preparat första gången för att få ett fullgott skydd. Om man i senare behandlingar skall använda mer än ett preparat beror på förhållandena, blir det fuktigt och varmt väder är det dock tillrådligt att använda ett systemiskt preparat 1-2 gånger. Detta gäller även om man har fuktiga svackor eller andra smittkällor.
Rekommenderat intervall är 7 dagar, kortare om man har högt bladmögeltryck och hög tillväxt, längre vid lågt bladmögeltryck och låg tillväxt.
Det finns även prognosmetoder för att förutse angrepp men de är dock inte tillförlitliga ännu. Man arbetar med att förbättra dessa metoder men man har lång väg kvar.

Preparat.    

Kontaktverkande:

Shirlan är det mest använda preparatet och det är även det billigaste. Aktiva substansen heter fluazinam. Preparatet kan användas hela säsongen och även sista behandlingarna eftersom karenstiden endast är 7 dagar. Rekommenderad dos 0,3-0,4 l/ha den lägre dosen vid första behandlingen(pris ca 220 kr/beh). Rekommenderat intervall är 7 dagar vilket inte bör överskridas. Shirlan innehåller inget mangan vilket gör att man bör tillsätta ca 250 g/ha och behandling i de tre första behandlingarna. Detta gäller även om man använder något annat preparat i de första behandlingarna eftersom behovet är störst i början av växtsäsongen. Shirlan skall inte användas i utsädesodlingar under den tid då man behandlar med olja, då det har visat sig att man kan få mörkfärgade bladnerver och skrynkliga blad. Så fort man har avslutat oljebehandlingarna går det bra att använda Shirlan. Det har även visat sig att en del har fått allergiska besvär av Shirlan, därför bör man vara försiktig vid hanteringen (detta gäller givetvis all hantering av kemiska preparat).

Systemiska:        

Ridomil MZ är både kontaktverkande och systemiskt preparat som har funnits i handeln länge. Aktiva substanser är mankozeb och metalaxyl. Det har visat sig att Ridomil även kan ha en kurativ effekt, men det skall alltid i första hand användas preventivt. Det finns risk för resistens mot metalaxyl, därför skall inte Ridomil användas i utsädesodlingar. Dessutom har Ridomil liksom andra systemiska preparat en karenstid på 30 dagar vilket gör att den bör sättas in bland de fyra första behandlingarna. Effekten är också bäst när potatisen är i god kondition och har hög tillväxt. Rekommenderad dos är 2.5 kg/ha och 7-10 dagars intervall(pris ca 435 kr/beh).

Epok.   Nytt preparat.
Nytt preparat som ersätter Ridomil.
Preparatet innehåller precis som Ridomil metalaxyl, dock i en mer renodlad variant som kallas metalaxyl M. Man har även bytt ut mankozebdelen till fluazinam vilket för övrigt är samma aktiva substans som ingår i Shirlan. Fördelarna blir mindre preparatmängder och kortare karens (7 dagar). Preparatet är flytande vilket uppskattas av många.
Dosering 0,4 - 0,5 liter/ha. Obs! I tidiga behandlingar skall man tillsätta mangan.

Acrobat är en blandning av en lokalsystemisk substans (dimetomorf) och en kontaktverkande substans (mankozeb).Preparatet har funnits i försök sedan 1993 men det lanserades inte fullt ut förrän 1997. Man rekommenderar inte blandning med olja eftersom det inte är tillräckligt provat. Rekommenderad dos är 1 kg/ha vid 5-7 dagars intervall (pris ca 200 kr /beh) och 1,5 kg/ha vid 7-10 dagars intervall (pris ca 300 kr/beh). Preparatet skall som alla andra användas förebyggande och karensen är 30 dagar.

Tattoo är ett preparat som användes mycket av utsädesodlarna, eftersom det är blandbart med olja. Även det innehåller en systemisk del (propamokarb) och en kontaktverkande del (mankozeb). Dosen har sänkts till 2 liter och intervallen har kortats ner till 5-7 dagar (pris ca 235 kr/beh). Karensen är även här 30 dagar.

Mangan.    

Eftersom preparaten som används idag innehåller lite eller inget mangan bör man tillsätta det. Behovet är som störst i början av säsongen och därför rekommenderas att man blandar i mangan i de tre första behandlingarna oavsett vilket preparat man använder. Dosen bör vara 200-300g/ha och behandling vilket motsvarar ca 0,5 l Mantrac, 1,0 l Mangan 235 eller 3,0 kg Mangansulfat (kostnad ca 25 kr/ha och behandling).

  Åtgärder vid angrepp.        

Om man ändå får ett angrepp av bladmögel i ett fält måste man försöka begränsa spridningen. Är det en liten fläck kan man hugga av eller rycka upp blasten och sedan forsla bort blasten i en säck. Större fläckar får blastdödas kemiskt med ryggspruta eller lantbrukssprutan. Hela odlingen skall sedan behandlas med Ridomil två gånger med 5-7 dagars mellanrum. Odlingen skall sedan kontrolleras dagligen så att epidemin inte sprider sig.

Lyckeby Stärkelsen
Agri&Miljö